Jag vill skriva. Jag känner att jag behöver det. Jag måste skriva.
Nu inser jag. Jag har inget att skriva om! Panik.
Jag måste få ihop något vettigt som inte skriker panik, som är lite lagom poetiskt.
Vad fan gör man?

Jag är riktigt uttråkad.
Vilket liv, va? Samma rutiner varje dag.
Kan mina dagar utan och innan. Måste hitta på något nytt.

Dricka? Knarka? Hell no.
Jag skiter i om ni tycker jag är en jävla nykterist.
Sprit är skit. Knark är skit.
Jag vill inte vingla runt och vara allmänt borta, vara förvirrad.
Berusad på något annat än livet? Fan heller.

Jag har bättre saker för mig.
Vet bättre än att låta mitt medvetande sakta sjunka längre och längre bort.
Jag har bättre saker, större saker att göra.
Att sysselsätta mig med.

Så varför känns det så tomt?