Jag har bara två dagar kvar på mitt lov nu, och jag vet inte om jag ska vara ledsen eller glädjas åt det.
Vissa personer kommer man träffa igen, andra ser man antagligen inte på ett bra tag.
Vart tog tiden vägen?
Jag känner inte riktigt att den här sommaren fått ett avslut, det är som att den fortfarande hänger i luften och bara väntar på att plockas ner.
Man borde fira det, att man klarat sig igenom ännu en sommar. Men jag orkar inte.

Varje år hoppas jag på en helt otrolig sommar, och varje år verkar jag komma lite, lite närmre min önskan.
Jag vet att man ska vara nöjd.
Jag kan bara inte riktigt förstå att jag inte gjorde mer under sommaren. Inga sådana stora grejer, det är de där små som gör sommaren. I alla fall enligt mig.

Man borde egentligen ta före- och efterbilder när sommaren närmar sig. Inte för att se hur mycket solbränna man fått, utan en lite mer... psykisk bild..?
För att kunna jämföra bilderna, och se hur man förändrats under sommaren.
Det enda jag verkligen vet har förändrats, är min förmåga att teckna. Just för att jag bestämmer mig för att rita en bild varje dag under sommarlovet, för att bli bättre på det.
Jämför man den första teckningen med den sista, ser man hur jag utvecklats.

Om jag kunde ta en bild på mitt inre, mitt psyke, är jag övertygad om att de där små sakerna är de som gjort mest.
Vad spelar det för roll om man åker jorden runt, om man inte gör det med dem man tycker om och älskar?
Jag vet i alla fall vilka mina bästa stunder har varit under sommaren.
De har inkluderat mig och en kär vän, två andra vänner och en fotboll.

Världens enklaste recept.