Idag var det skoldag, och det har känts väldigt konstigt.
Inte bara för att två av mina vänner bytt linje och skola, utan för att jag helt enkelt inte riktigt fått nog av sommar. Att börja skolan igen är som att acceptera att det är höst, och jag gillar inte höst. Allt blir grått och brunt, och man blir smått deprimerad. Löven trillar av träden, och jag kan bara inte tro annat än att det är någon slags symbol eller tecken.

"Hösten är här, gå och dränk dig."

Lite så känns det. Jag vill inte dränka mig på grund av en dum årstid, men det påverkar mig verkligen. Om jag ska låta någon årstid representera sorg och död, kommer såklart hösten på första plats, med god marginal.
Jag tycker om de sista veckorna på sommarlovet, för då kan man fortfarande neka det påstående att hösten är på väg. Sedan börjar skolan, och allt hopp försvinner tillsammans med alla glada färger som sommaren ger.

Jag börjar dessutom tvivla på att jag är rätt person för Boland. Det har inte med inriktningen att göra, det kändes bara konstigt med mina vänner idag. Jag vet inte om jag klarar av att vara med samma människor hela tiden, jag behöver variation.

Jag verkar vara bra på att måla in mig i hörn. Varje dag är jag med samma människor, och gör de saker jag kan eftersom de ingår i min rutin. Jag vill träffa nya människor, men jag vet att jag är alldeles för feg.
Vart har jag tagit vägen egentligen? Förr var jag så stolt över att vara utåtriktad, och nu vet jag inte ens om jag nånsin varit det. Är jag i en grupp kan jag nog verka rätt högljudd, men allt det förändras när de andra går hem och jag blir ensam kvar...

Vart är jag egentligen på väg?