Som vanligt har mitt humör växlat en del sen de förra inläggen, och nu är jag mer positiv igen.
Saker tar tid, det måste de få göra. Ibland fastnar man bara i något och har bara det framför ögonen. Sedan sover man på saken och vaknar med ett helt annat perspektiv på problemet.

Jag har gjort så lite från och till nu, och har nog stängt in mig lite mer än jag egentligen velat.
Men man behöver det ibland, att vara isolerad.

Where did I go wrong, I lost a friend
Somewhere along in the bitterness

Jag har ju bestämt att reda ut det. Jag vill.
Samtidigt är jag så rädd att glömma någonting som jag vill prata om. Tänk om scenariot upprepas?
Shit. Jag är nog lite av en fegis.

Men en fegis som vill att allt ska bli rätt.