Jag har så otroligt tråkigt just nu. Sitter och kollar runt på en massa bloggar, bara för att ha något att göra.
Har läst en persons blogg, en person som jag egentligen inte tycker om, och har kommit fram till att hon verkligen kan skriva kloka saker om hon bara vill.
Egentligen skulle jag vilja skriva en kommentar och berätta det, men jag är nog för stolt för det. Jag har liksom sett ner på henne under en längre tid, trott att hon varit på ett specifikt sätt. Nu måste jag erkänna att hon är människa hon också, lika mycket som jag.

Man har sina ups and downs, upp- och nedgångar; vissa märks direkt medan andra bara kanske bara skymtar bakom en skickligt gjord fasad.
Jag är nästan totalt nollställd just nu, det spritter i hela kroppen och jag vill bara göra något totalt oväntat. Sätta mig på gräsmattan som täcks av dagg. Gå en promenad mitt i natten.
Dessvärre är jag för trött för det, och jag kan ändå inte lämna datorn, inte riktigt än i alla fall.

För jag väntar. Jag är trött, men ändå inte. Jag skulle kunna sitta här hela natten, bara för att bli glad eller ledsen när detta sedan händer. Jag är så jäkla otålig att jag nästan spricker.