Har just kommit hem från Stockholm, något som faktiskt inte varit så dumt. Inte dumt alls.
Visserligen var det regn den största delen av tiden, men det var ändå en upplevelse. Skansen blev det igår till exempel, sista avsnittet av Allsång på Skansen var det visst. Har länge avskytt det programmet, ratat det. Bytit kanal.
Men igår bestämde jag mig för att ha kul. Släppte allt, och bara hade kul.

And fun it was.

Köpte en del kläder, och idag var vi på Gröna Lund.
Vi vann en massa grejer, det var riktigt kul faktiskt. Jag, med stor hjälp av min magkänsla, hjälpte Mamma vinna en massa choklad. Nallar och stora hjärtformade kuddar blev det lite av.
Mest stolt var jag faktiskt över att vinna en sådan där omgång där man ska kasta bollar i hål för att få sin häst att springa fortare... Kasta, kasta och sen "Grattis!!"
Didn't see that coming, heh.

((Jag hatar verkligen när mina blogginlägg inte betyder något i mina ögon. Bara en massa tjafs blir det, och ofta slutar det med att jag raderar alltihop och börjar om. Lite sådan situation har jag hamnat i nu, märkte jag. Men jag orkar inte radera.))

Jag blev lite ledsen idag när jag insåg hur mycket som förändrats sen förra gången jag var på Grönan.
25 maj 2007. Någon som minns?
Jag kommer ihåg. Som om det vore idag.
Några mindre felsteg, men ändå är det ett fint minne.

((Och nej, jag vet inte vart jag vill komma med detta trams. Som att det spelar någon roll längre ändå.))

Jag har insett att de människor jag litar mest på inte är dem jag borde känna tillit till.
De är inte mina riktiga vänner. De bryr sig inte på det sättet.
Det är inte samma sorts vänskap.
Ändå kan jag inte släppa taget.

I'm such a loser sometimes
Especially, when I think
Everything is cotton candy
And white laces

Ni som vet att jag älskar er, behöver inte känna oro.