Kastar en blick på skärmen. Nervositet.
Känner hur hjärtslagen ökar i hastighet, hur jag får en känsla av att jag kvävs.
Vågar jag?

Tårar som trängs bakom ögonlocken.
Jag tappar kontrollen över mig själv.
Tårarna. Väller. Fram.
Orkar jag gråta?
Vara ledsen?

Nej.

Fokusera.


Stryker bort en tår som stannat upp under ögat.
Bort, bort.
Jag får inte. Jag är stark.

Kan inte ömka mig själv, när så många andra blivit sårade.
Jag är jämt i centrum. Tycker om det.
Men ska inte längre.

Får jag vara ledsen?
Får jag gråta?

Vågar jag vara ledsen?
Gråta?
Visa mig sårbar?


Nej.