Tvivel. Dessa jävla tvivel får än en gång lite för mycket utrymme i min blogg.
Hur mycket jag än hatar dem kan jag dessvärre inte ignorera dem.
Jag kan inte blunda för allt jag inte känner mig helt säker på.
Är varken döv eller blind.

Hur jobbigt det än är verkar jag vara stum inför dem. De där tvivlen igen.
Jag tvivlar till och med på tvivel.
På allt jag gör och tänker.

Jag vill bara leva. Leva.
Verkar som att jag nästan glömt hur man gör.
Varför man gör det.

Jag är säker på att jag måste rätta till detta med min bästa vän.
Jag klarar det inte längre.

Gabriella.


Så jävla fint det namnet är.
Jag har inte skrivit det på länge. Har bara ignorerat namnet.
Det går inte längre.

Jag vill inte ta den lätta vägen. Vill få kämpa.
Den viljan har visst bara krånglat till saker ytterligare, om jag inte har fel.
Jag måste öppna mina ögon. Lyssna ordentligt.
Kan vi få det att fungera då?

Jag behöver dig.