Jag har insett att jag måste förändras. Som FAN att jag ska förändras.
Jag ska bli allt jag nånsin velat bli. Jag kan, jag vill. Jag SKA.

För jag vågade. Jag vågade. Jag känner kraften. Den här jävla bloggen kan fan dra åt helvete.

Jag blir bara deprimerad av att skriva i den, jag känner mig inte hörd ändå. Jag hatar att skriva i metaforer.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag har skrivit så för att jag trodde det skulle hjälpa mig att utvecklas. Jag trodde det skulle ta mig någonstans, verkligen hjälpa mig.
Jag hade fel, och jag tänker fan börja om. Jag trodde att det skulle göra mig speciell, annorlunda - men det gör det inte. Jag satte verkligen ribban för högt. Jag kom inte över. Men nu jävlar.
Från och med nu ska jag inte skriva på det här sättet längre. Jag ska skriva om vad jag gjort under dagen. Inte bli deprimerad. FAN TA DEJ BLOGGJÄVEL. Fan ta orden jag skrivit.

NU börjar jag om. Här är mitt första riktiga inlägg:

Idag har jag varit i Gävle med familjen och moster + hennes man. Vi kollade på den där jättestora båten som tydligen åkt jorden runt (eller i alla fall nästan), och åt massa mat.
Ville inte följa med först, men sen sa mamma att i Gävle, där kan man minsann köpa tyg...
Så jag följde med. Något tyg blev det inte, varken till bikini eller babyset.
- Äh, va fan, tänkte jag. Jag tar det sen.
Kul har jag i alla fall haft!