Ett tecken.
Jag visste inte att ett tecken kunde göra en så... glad.
Få mig att känna mig så... levande.
Pånyttfödd.

Hoppfull.

Jag slutade hoppas. Tänkte "Jag orkar inte bry mig längre. Det får gå som det går."
Men så fick jag en kommentar. Ett meddelande.
Ett tecken.
Jag vill egentligen säga detta öga mot öga.
Vågar inte.
Blogg mot öga kanske duger denna gång?

Sen ska jag ta tag i det här.
Nej.
Nu.