Jag hatar att inte veta saker. Vill ha raka besked. Korten på bordet.
Det här jävla sättet att gå runt saker gör mig galen.
Att inte säga saker måste väl vara ett alternativ till att ljuga?

Problemet med bloggar är att man så ofta missuppfattar saker man läser, just för att namn m.m. utelämnas.
Det är som att planera att döda någon, och sedan skjuter man sig själv i benet.

Jag hatar att vara feg. Jag anklagar andra för saker, fastän jag själv är skyldig.
Gång på gång skjuter jag mig i benet.
Varje gång tänker jag att jag inte ska göra samma misstag igen.
I tell myself not to pull the trigger.

Jag har gjort det igen. Jag gör det nu. Samma misstag.
Jag har skrivit ett helt jävla inlägg om något som knappast någon förstår.
Förstår ens jag? Jag är inte säker.

Jag klagar helt enkelt på att andra inte skriver så att man förstår vem eller vad det handlar om.
Och gör precis likadant själv.
Vad ska det handla om?
Jag antar att det jag försöker säga, är att jag...
Nej, jag vet inte.

Jag har dribblat bort mig själv igen.