En tanke flög förbi, i precis lagom hastighet för att man ska se den, men lite för fort för att få tag i den.
Jag vet inte riktigt hur jag ska analysera den, om den dök upp för att ge hopp eller för att få mig att mista det.

När du är vuxen kommer du tänka att de här tonåren inte var jobbiga alls.

Vad skönt att kunna se tillbaka på sitt liv senare, och veta att man gjorde någonting rätt i alla fall.
Annars hade man ju inte varit där man är då.

Vad härligt att kunna tänka "Jag klarade det".
Att inte behöva bekymra sig, bara veta att oavsett hur svårt det är, finns det hopp.
Jag skulle vilja känna den känslan.

Jag vill få vara en nöjd människa när jag blir äldre.
Nöjd med det som varit, nyfiken på det som kommer senare.

Jag vill släppa det som varit. Fokusera på morgondagen.
Bara vara nöjd.