Usch. Jag har den där konstiga känslan. Känslan av att vara väldigt långt borta.
Seriöst.

Dataskärmen är för långt bort och tangenterna är millimeterstora.

Rita går inte heller.

Jag lovar. Mitt huvud flyger iväg.
Det är som att jag inte är vid mitt fulla medvetande, som att jag egentligen sitter någon annanstans.
Jag hatar det.
Att vara långt borta. Att ha känslan av att allt annat är det.
Långt borta.

Det är bara inte mitt huvud. Jag är i någon annans huvud, inuti ögonen.
Jag är liten. Likaså är allt annat jag ser.
Jag har inget att jämföra med.
Men jag är liten.