Oavsett hur många bra saker som kan hända på en dag, försvinner allt det så fort något mindre bra händer. Man är glad, lycklig, kalla det vad fan du vill, och inbillar sig själv att något dåligt aldrig mer kommer att hända. Man är hög på livet, man är berusad av all lycka och förstår inte att när något riktigt fantastiskt hänt, måste något hemskt hända inom kort för att skapa en balans. Man hinner knappt fatta att man är lycklig innan den förblindande känslan försvinner igen, som om någon viftat med sitt magiska trollspö.

Jag hatar den där jävla balansen. Varför måste det finnas en balans, varför får jag inte vara lycklig en dag utan att behöva tänka på konsekvenserna? Den dagen skulle jag kunna leva på hela mitt liv. Bara minnet av den skulle få mig att minnas hur det kändes, att vara glad och lycklig som om det inte fanns något annat att vara. Varför kan jag inte få det?

if I Cold turn back time. Om jag kunde vrida tillbaka tiden. Om jag kunde vrida tillbaka klockan några sekunder, minuter, timmar. dagar. Tänk om jag kunde vrida tillbaka klockan två-tre dagar, få allt att stanna upp och låta allting spelas upp, en gång till. De sämre bitarna skulle jag kunna ta bort, klippa bort dem som en filmregissör. ersätta dem med en bättre scen. Om jag bara hade en tidsmaskin.