Jag kikar in här igen.
Snart ett år sedan jag flyttade bloggen. Flyttade men stannade kvar.
Den andra bloggen är numer lösenordsskyddad. För att jag ska kunna få lite privatliv.

Vad fan är det jag säger? Alla mina känslor har jag lagt ut på internet, nu finns dom där.
Går inte att radera.

Jag är inte längre lika ledsen. Inte längre arg på allt och alla.
Jag har det ganska bra, tror jag det kallas.

Mest tack vare vissa personer.
Gabbi som förlät.
Becca som alltid är där.
Patrik som får mig att le.
Och andra personer också, såklart. Många bäckar små blir en stor å, eller hur var det?

Jag läste något i ett av mina tidigare inlägg om att skjuta sig i foten.
Att lämna ute namn är tydligen att skjuta sig i foten, eftersom folk kan missförstå.
Sköt jag mig just i foten? Jag vet inte.

Men det gör inte så mycket.
Kanske bra med lite förändring.

Japp, det tog inte lång tid att flytta bloggen.
Inte tar det lång tid att klicka sig dit heller. Prova vetja:

http://isabellicious.blogg.se/isabell/?tmp=22214223

Ses på andra bloggen!

Näe, jag flyttar denna bloggen till annan adress tror jag. Så har jag liksom alla bloggar på samma, det känns bättre.
Snart, snart flyttas den. Snart, snart.

Det här är snarare en deppblogg än något jag skriver i när jag är glad. Jag har haft fullt upp med den andra bloggen, och hinner därför inte fundera så mycket.
Det är skönt, och jag är glad att jag startade en till.

Japp, soon soon flyttas den. Skulle kunna flytta den nu i och för sig. Äh va fan, jag gör det.
Lägger ut en länk på min andra blogg när den är flyttad och klar: http://isabellicious.blogg.se.

See ya there!

Ibland funderar jag allvarligt på att ta bort den här bloggen. Jag kanske skulle använda min andra blogg istället?
Skapa en ny blogg på den?
Jag känner att jag inte riktigt hinner med två bloggar på olika konton.

Det är jobbigt.

Jag är så jäkla uppe i bloggdesignerna nu att jag inte orkar fundera på en massa saker att skriva ner här.
Kanske är bra det, i och för sig. Så att jag inte tänker för mycket.

Tänka kan ju inte vara bra i för stora doser.

Andas in, andas ut.

GAAH! Jag vet inte vet hur jag ska kunna ändra allt jag känner till ord på den där lilla skärmen.
Allt är väldigt rörigt.

En vän har jag inte pratat med på ett tag nu - och nä, den personens namn börjar inte på G och rimmar på umbrella.
Jag är förbannad för att det är lättare då, att glömma. Att inte hoppas.
Jag hatar att jag skriver det här, det känns väldigt patetiskt. Vill inte att någon ska kunna se ner på mig.
Även fast jag vet att det finns dom som gör det.

Så fucking annoying alltihopa.
Jag vill prata med dig. Men jag pallar inte. Jag är rädd för att inte våga slänga ur mig alltihopa.
Du fattar inte hur arg jag är allra längst inne. Knappt jag heller.
Jag vet verkligen inte om jag vill slå dig eller krama dig.
Jag har kanske bara inbillat mig alltihopa.

Men det är sant att det verkar lättare när man är arg på något. Den där fucking makten igen.
Även fast jag vet hur liten du är vill jag bara ignorera dig, för att du ska märka att jag inte alltid orkar vänta på dig.
För att du ska se mig.

---

Sen såg jag en liten person idag och märkte att denna person verkligen förändrats. En hel del.
Jag insåg att jag inte passar i den personens värld längre.
Jag är bara en pusselbit, en udda pusselbit med en del av ett hus på.
Ditt pussel består av pusselbitar med blommor.
Jag hör inte dit.

Det spelar ingen roll om det var förra veckan jag vågade gå fram till dig och säga att vi måste prata.
Vi måste inte prata. Jag vill prata. Om du vill? Jag har ingen aning.
Du behöver inte mig. Du klarar dig bra utan en liten pusselbit med ett fönster med blå gardiner på.

En annan sak som faktiskt inte spelar någon roll är ifall vi kan få det att funka eller inte.
Jag vill inte att det ska sluta så här. Då dör jag av skam och skuldkänslor.

Jag vill inte dö.

Det känns som att det var väääldigt länge sen jag skrev här, och det kan bero på att jag har fullt upp med min andra blogg... Jag gör en massa bloggdesigner åt folk, och det är så kul att jag inte riktigt vet hur jag ska hinna med att uppdatera den här bloggen också.

...

Idag har jag i alla fall kört lite bil. Mamma har köpt ett sånt där "övningskörar-spel" eller vad man nu ska kalla det, och jag har testat det lite grann. Kan ganska mycket mer om bilar nu måste jag säga.

Så tyckte pappa att jag skulle köra lite på gården..! Lite läskigt.

Jag lärde mig starta bilen, backa... Och krockade inte en enda gång! Jättekul var det.
Jag kände mig så jäkla duktig när jag körde omkring här utanför, jag visste inte att lilla jag kunde sånt där som har med bilar att göra... Men jag bevisade visst för mig själv att jag visst kan.

Och jag kan knappt vänta tills jag får köra igen...

Mhm jag sitter i skolan och börjar inte förrän om typ en och en halv timme.
Jag hatar att behöva åka in tidigt på en dag man börjar sent. Dumma bussar som inte vill jobba med mig riktigt.
Jag älskar mitt hus, men önskar ibland, faktiskt ganska ofta, att det låg någon annanstans.
Närmare resten av världen typ. I Film skulle jag överleva.